Konsekvenser för samhälle och forskning

Kenneth Nyberg

Den samhällsutveckling som beskrivits här har självfallet påverkat svenska historiker, men digital historia existerar inte som ett fält eller inriktning i Sverige idag.[1] Många arbetar på olika sätt med digitala och andra tekniska verktyg, men sällan tas ett helhetsgrepp om vad de betyder för verksamheten idag och på längre sikt. Allmänt sett tycks traditionen av teknikanvändning vara svagare i historia än i angränsande ämnen som antikvetenskap, arkeologi och litteraturvetenskap. På grund av språkvetenskapliga frågor knutna till latin och grekiska har till exempel antikvetare i decennier använt den mest avancerade tillgängliga tekniken för databehandling av källtexter.[2] Inom arkeologin har på liknande sätt geografiska informationssystem, GIS, länge varit ett viktigt verktyg, och där har mer generellt olika slag av teknisk utrustning spelat en större roll i forskningsarbetet än de gör i historieämnet.

Inte desto mindre är det uppenbart att även svenska historikers arbete, liksom forskningens villkor i större perspektiv, i allt högre grad påverkas av den digitala utvecklingen. Ur ett samhällsperspektiv kan exempelvis konsekvenserna för den akademiska kunskapens betydelse bli mycket långtgående. Den mest grundläggande och omvälvande följden av den digitala utvecklingen är ju att information av alla slag sprids allt snabbare, längre, enklare och billigare. Det är med andra ord ett kommunikativt genombrott av samma dignitet i mänsklighetens historia som talet, skriften eller tryckkonsten. Medan den sistnämnda innebar en stark standardisering och därmed möjlighet till centralisering av informationsflödet, betyder den digitala tekniken att flödet decentraliseras och blir mindre kontrollerbart på både gott och ont. Det finns å ena sidan en oerhörd demokratisk kraft i en sådan utveckling, men den kan också bidra till en fragmentering i subkulturer, att osanningar och odemokratiska åsikter sprids och att fenomen som näthat får större spelrum.

En annan konsekvens är att den några hundra år gamla idén om individuell upphovsrätt utmanas i en kultur där kopiering och modifiering av andras skapelser (oavsett medium) är oändligt mycket lättare än tidigare. Det är en utveckling som ibland sammanfattas under slagordet everything is a remix, och som på en mer fundamental nivå bidragit till att själva idén om ett sökande efter gemensamma ”sanningar” om verkligheten undergrävs. Istället tillskrivs mångfalden av uttryck för individuella tolkningar av världen ett egenvärde i högre grad än tidigare.

Dessa tendenser skapar en delvis helt ny situation för historiker och andra forskare att verka i. När den moderna vetenskapen växte fram var det den som stod för en kunskapsdemokratisering och utmaning mot befintliga auktoriteter, men idag är det ofta forskarna som utgör auktoriteter genom sin ställning som experter. Denna position undergrävs nu, hävdar vissa, genom att information så snabbt och enkelt går att få fram via nätet, till exempel hos Wikipedia. (Om information är detsamma som kunskap kan dock diskuteras, och vi återkommer därför till den frågan längre fram.)[3] Å andra sidan erbjuder webben och andra digitala kanaler helt nya möjligheter för forskare att synliggöra sin verksamhet och nå ut med sina kunskaper. Det kan i bästa fall leda till att historiker får en tydligare och mer given roll i människors ögon, genom att deras arbete avdramatiseras och blir mindre svårbegripligt för utomstående. Genom den typen av kanaler kan det rentav bli möjligt för forskare att mycket enklare än hittills samarbeta med lekmän i så kallade crowdsourcing-projekt (även det  återkommer vi till i ett senare kapitel).

< Föregående avsnitt   |   Nästa avsnitt >


[1] Det bör dock påpekas att inom det större fältet digital humaniora finns det vid Umeå universitet en internationellt framstående miljö, HUMlab, för utforskning av frågor som rör skärningspunkten mellan ”humaniora, teknologi och konst” (http://humlab.umu.se, 2013-01-16). För mer om begreppen digital historia och digital humaniora, se kapitel 3.

[2] Greg Crane, ”Classics and the Computer: An End of the History”, i Susan Schreibman, Ray Siemens och John Unsworth (red.), A Companion to Digital Humanities (Malden, MA: Blackwell 2004), s. 46–55.

[3] Sven-Eric Liedman, Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper (Stockholm: Bonniers 2001).

En reaktion på ”Konsekvenser för samhälle och forskning

  1. Pingback: Text: Konsekvenser för samhälle och forskning | Historia i en digital värld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s