Webben som medium

Jessica Parland-von Essen

Mediets betydelser för kulturen har diskuterats också av historiker, så som Lucien Febvre, Henri-Jean Martin, Harold Innis Adams och Elisabeth Eisenstein. På senare tid har viktiga namn på området varit till exempel Robert Darnton och Ted Striphas. Gemensamt för alla dessa är att de ser vilka tekniska och ekonomiska effekter själva mediet haft för samhällsutvecklingen.

Sedan tryckprodukterna fick en viktig roll i vår kultur har kommunikationen under en lång tid blivit allt mer enkelriktad. Det vi i vanligt tal tidigare avsåg med media, det vill säga massmedierna, är påfallande mycket av en-till-många karaktär. Med undantag av enskilda ring in-program har det varit journalister eller myndigheter som valt varje ord som sagts eller tryckts och nått ut till publiken. Få har haft tillgång till att publicera sig och uttrycka sin åsikt inför en större publik utan mellanhänder.

I dag har vi ett nytt snabbt och demokratiskt medium: webben. Webben är i regel mycket snabbare och framför allt mer demokratiskt än de tidigare massmedierna. Vem som helst kan publicera en “nyhet”.   Det finns stora skillnader i hur långt enskilda individers röst bär på webben beroende på de nätverk var och en har, men en stor nyhet sprids oberonde av detta ofta väldigt snabbt med hjälp av mikrobloggar eller andra sociala medier tack vare andra människors nätverk.

Om man i dag är uppkopplad på internet är det sannolikt att man nås av nyheter den vägen först. Dagarna då alla visste samma saker efter kvällens huvudnyhetssändning på huvudkanalen är förbi. Den enhetliga offentlighetens tid börjar vara slut. Nyhetsflödet liksom den allmänna debatten är kaotiska och innehåller i dag också sannolikt mera desinformation. Det korta formatet och snabba tempot leder till missförstånd och feltolkningar. Lyckligtvis följs ändå mikrobloggsnyheter rätt snabbt av länkar till utförligare uppgifter, ofta producerade av kommersiellt eller offentligt finaniserade journalister och medier. I längden brukar fel rättas till.[1]

Vi har plötsligt ett lättillgängligt medium som förutom att vara potentiellt snabbt, vilket telefonen eller redan telegrafen var, nu även kan nå en mycket stor publik. Mediehusens och journalisternas tidigare kontroll över innehållet, som tidigare kraftigt styrdes av ekonomiska faktorer är nu radikalt förminskad i samhällen där internetpenetrationen är hög. Vi har i dag en fjärde statsmakt som granskar den tredje. Samspelet mellan sociala medier och traditionella medier är komplext och de nya affärsmodellerna söker ännu sin form.

Det nya mediet har visat sig ha en del positiva effekter. En av dem manifesterar sig allra tydligast i Wikipedia. Det har visat sig att folk hellre är konstruktiva och delar med sig av sitt kunnande än är destruktiva. Det ”goda” har hittills vunnit över det ”onda” på webben eftersom de allra flesta människorna hellre ger en positiv bild av sig själva också för främlingar till och med som anonyma eller praktiskt taget anonyma. Dessutom har det visat sig att sociala belöningar är mycket mer effektiva incitament och viktigare för de allra flesta än ekonomisk vinning. Att öppenhet och samarbete är effektivare och oftast leder till bästa resultat har bevisats många gånger i praktiken inom programmeringsbranschen. Vi har i långa tider låtit oss luras av teorier om ekonomisk rationalism. Webben fungerar inte på samma sätt som tidigare medier.[2]

Webbens många-till-många-karaktär har lett till att informationsflöden idag är kaotiska och slumpartade. En del nyheter sprider sig som löpeld över webben via de nätverk som privatpersoner utgör. Vissa spärrar finns ändå, både tekniska som är uppsatta av politiska skäl och språkliga. Men många internetanvändare är i dag aktiva innehållsproducenter. Folk bloggar, laddar upp bilder, delar bokmärken och kompletterar information på olika plattformer: genom att skriva kommentarer på bloggar och nyheter, skriva texter till Wikipedia eller fyller i och korrigerar uppgifter i olika databaser och register. I synnerhet det sista är en möjlighet för forskare. Men också vad gäller forskningsmetoder och publicering innebär det förstås djupgående förändringar i historikernas arbete.

< Föregående avsnitt   |   Nästa avsnitt >


[1]    Se Farida Vis forskning http://www.sheffield.ac.uk/is/staff/vis.

[2]    Clay Shirky, Here comes everybody (London: Penguin 2009),  Malcolm Gladwell, The tipping point. How little things can make a big difference (New York: Little Brown 2001).

En reaktion på ”Webben som medium

  1. Pingback: Text: Webben som medium | Historia i en digital värld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s