Jessica Parland-von Essen

En viktig sak att beakta då det gäller forskning och en digital forskningsprocess är att information som finns i ett datasystem alltid är strukturerad på något sätt. Den kunde vara strukturerad på olika sätt, men man måste vanligen välja ett. Traditionellt har historiker ofta opererat utifrån ett kronologiskt eller narrativt modus, men dessa faller lätt sönder i den digitala världen eller blir i alla fall endast ett av många tänkbara sätt att organisera och strukturera information. Den struktur man går in för påverkar hur informationen rör sig i systemet och hur den presenteras och också hur vi uppfattar den. Detta måste man först som sist komma ihåg: datorn presenterar information om världen enligt en given tolkning, en modell, som ofta är ett resultat av mängder av medvetna och omedvetna val, ända sedan datorns barndom. Man bör alltså reflektera över hur saker egentligen hänger ihop, då man börjar samla eller arbeta med digitala material. Det vill säga hur saker hänger ihop i verkligheten enligt en själv, och hur de enligt systemet hänger eller borde hänga ihop. Vilka informationsbitar finns och vilka relationer finns det mellan dessa?

Då man under forskningsarbetet samlar på sig digital information, vilket är fallet de flesta gånger idag, är det viktigt att man försöker planera hur man ska organisera och hantera informationen. Ibland kan det finnas behov att samarbeta med it-kunniga personer för att klara av de tekniska utmaningarna och hitta goda lösningar. Det finns framför allt  två saker som är avgörande för hur man lyckas med digitala resurser i humanistisk forskning: Den första är tillräcklig planering, den andra är ett kreativt och flexibelt grepp vid förverkligandet av planerna. Trots att det är svårt att förutsäga alla risker och problem måste man verkligen anstränga sig för att planera in i detalj, eftersom det är avgörande för hur man överlag lyckas med forskningen. Det beror på att finansieringen måste vara tillräcklig. Man måste ha en realistisk budget och en långsiktig planering.

Man måste allra först ägna sig åt research vad gäller andra liknande forskningsprojekt och lära sig av andras metoder, misstag och misslyckanden. Viktiga frågor är:

• Hurdan information ska samlas/bearbetas? Detta måste analyseras och struktureras

• Vad skall göras med informationen?

• Kan man beakta och underlätta eventuell senare återanvändning redan vid struktureringen? Kan den länkas till andra resurser? Finns det liknande material på andra håll som handlar om samma saker?

• Hur hantera frågor om autenticitet och proveniens? (Käll)kritik måste kunna göras både på och under den aktuella forskningen och helst senare också

• Hurdan metadata behövs, på vilken nivå och var ska den finnas?

• Vilka tekniska lösningar finns färdiga att få?

• Hur mycket teknisk utveckling behöver göras?

• Hur kan man säkra hänvisningar och reproduktion av processerna på sikt?

• Hur kan materialet och själva mjukvaran bevaras (backup) och återanvändas (tillgängliggöras) – också på lång sikt?

• Hur skall arbetet läggas upp? Ansvar, tidtabeller och arbetsfördelning

• Vad kan gå fel? Vilka risker, brister finns eller kan uppstå?

• Fundera noga över hur olika lösningar påverkar forskningsmetoden och resultaten

Det skulle vara mycket önskvärt att också forskare inom humaniora skulle erbjuda all data de samlat och använt fritt på webben inklusive all dokumentation. Förutom att detta är bra för att man på så sätt ger möjlighet för andra forskare att verifiera resultaten, bidrar man också till annan forskning genom att erbjuda källmaterial. Också av denna orsak måste man ha en bra dokumentation av hela systemet och vad det innehåller.

En viktig aspekt, utöver att kartlägga andra liknande projekt och de modeller och standarder som använts i dem, är dessutom att fundera över om man kan utnyttja redan existerande data på annat håll. Går det att berika den egna informationen genom att länka till andra resurser? Sådant kan göras på många sätt. Det kallas länkad data (linked data) och kan ge betydande mervärde för den egna eller annan framtida forskning. Kan man till exempel länka i materialet förekommande personnamn till exempel till något auktoritetsregister? För länkning av data finns olika standarder. Geografisk information finns öppet tillgänglig på exempelvis Google Maps, vilket erbjuder möjligheter att med rätt enkel teknik kunna presentera informationen grafiskt på en karta. Sådana lösningar kallas mash up och går ut på att man kombinerar olika resurser och tjänster. Särskilt inom arkeologin har man redan länge använt sig av geografisk information och tredimensionella modeller. Det finns program där man kan lägga kartor och annan information i lager på varandra, vilket kan vara till mycket stor hjälp för att gestalta samband eller processer.

< Föregående avsnitt   |   Nästa avsnitt >