Jessica Parland-von Essen och Kenneth Nyberg

Digitaliseringen av själva forskningsarbetet har flera olika aspekter och dess genomslag inom historieämnet består därför av flera nivåer. Den första utgörs av historikerns vardagsverktyg och handlar om användning av datorer för ordbehandling, e-postkommunikation och informationssökning via webben. Den andra nivån kretsar kring material, dels omvandling av befintliga källor i digital form och dels användning av material som från början är digitalt. Ett tredje steg rör digitala metoder, där det hänt oerhört mycket på senare år. Vissa av dem innebär att datorer används för krävande beräkningar som inte tillför något kvalitativt nytt i metodväg, medan andra kan ge resultat som tidigare inte varit möjliga att få fram. De sistnämnda gör att forskarna kan svara på helt nya frågor, vilket kan betraktas som en fjärde dimension av digitaliseringen. Till samma kategori, nya frågor och ny kunskap, räknas också det akademiska studiet – med digitala metoder eller andra – av det digitala samhället i sig. Möjligen bör man också som en helt egen, och i så fall femte och sista, aspekt se de nya former för kunskapsspridning och samverkan med det omgivande samhället som digital teknik öppnar upp.

För historiker har den digitala utvecklingen också betytt en grundläggande förskjutning i fråga om tillgången på material: från brist till överflöd. Det gäller särskilt för dokumentationen av vår egen tid, då det produceras oöverskådliga mängder data för varje dag som går. Även för tidigare perioder – där det kanske finns relativt få källor bevarade – har dock digitaliseringen betytt att det material som finns kvar blir tillgängligt för forskningen på ett helt annat sätt. På grund av att sökmetoderna i dag är annorlunda påverkas också avgränsningar och urval av material, och därigenom forskningsmetoderna.

Både forskningsobjekt och arbetsmetoder redan har alltså förändrats på många sätt för de allra flesta historiker. I detta kapitel behandlas främst digitala material som källmaterial för historiker och de övriga aspekterna i de följande kapitlen.

Det finns två typer av digitala källmaterial vi som forskare ställs inför: de som är digitaliserade versioner av material som har eller har haft ett annat original och de som är födda i digitalt format och som således saknar original i egentlig betydelse, eftersom de i praktiken skapas på nytt varje gång man tar del av dem.[1] Den senare typen av material är ny och behandlas mer ingående i följande kapitel. Vi kallar denna typ av material digitalbaserade och den förstnämnda typen digitaliserade.

Både privata och offentliga aktörer har föresatt sig att digitalisera maximala mängder litteratur,  till och med ”allt som någonsin tryckts”. Digitalisering kan ändå i praktiken betyda väldigt olika saker och att något finns digitaliserat behöver naturligtvis inte innebära att det finns fritt tillgängligt på nätet. Det beror inte minst på upphovsrättslagstiftningen, men det finns också andra ekonomiska orsaker till att hålla digitaliserade material bakom licens. Digitalisering är fortfarande dyrt och en stor investering, trots att kostnaderna sjunkit drastiskt i takt med att kvaliteten har blivit bättre. Förutom texter digitaliseras också andra typer av material.

I gemen kan man säga att fördelen den enkla digitaliseringen tillför är stor. Den första och för många forskare största nyttan är den dramatiskt förbättrade sökbarheten, som dock också får metodiska konsekvenser. Vi kommer därför att ägna en del utrymme åt frågor kring sökning och de informationsstrukturer som påverkar sökning och resultaten vid sökning i källmaterial.

Läs också:

Fördjupning: ProBok – en proveniens- och bokbandsdatabas

av Helena Strömquist