Tankar kring den snabba utvecklingen i Finland år 2015

Etableringen av digital humaniora har framskridit med raska steg i Finland förra året, inte minst tack vare att stora finansiärer rätt målmedvetet har gått in för att stödja denna typ av forskning samtidigt som landets största universitet beslutat sig för att prioritera både forskning och utbildning inom området. Dessutom har också enskilda forskare och forskargrupper aktivt ökat sin kompetens, nätverkat och forskat. Milena Žic Fuchs, som under många år fungerat som extern sakkunnig, beskrev på ett seminarium i höstas utvecklingen som häpnadsväckande och fantastisk.

Som sig bör i ett dylikt läge, pågår också diskussionerna om definitioner och begrepp livliga. Finlands Akademi lanserade begreppet ”digital humanvetenskap” för att täcka vad som ofta implicit finns med i det engelska Digital Humanities – dvs Social Sciences. På engelska finns också ett mindre använt begrepp Human Sciences, för att definiera denna typ av forskning, som handlar om människans beteende, samhälle och kultur. Egentligen kunde man kanske fråga sig på vilket sätt den skiljer sig från de ”mjuka vetenskaperna”?

På finska utkom två, tre artiklar där historia och digital humaniora diskuterades mera ingående, dels av Mikko Tolonen, Kaius Sinnemäki och Leo Lahti, dels av Anna Haverinen och Jaakko Suominen. I den senare framställs området som ett fyrfält med två axlar: på den ena det digitala som metod/verktyg vs forskningsobjekt och på den andra det empiriska och metodutvecklandet vs det hermeneutiska.

Enligt dekanen vid Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet Arto Mustajoki, själv språkforskare och kunnig på området, kunde man i humanvetenskaperna inkludera förutom humaniora även samhällsvetenskaper, beteendevetenskaper, teologi och juridik. Om man förutom dessa vill inkludera även konst och ekonomi och de delar av t ex teknikutveckling som direkt har att göra med människors beteende och kulturella aspekter, kan man åstadkomma en mycket bred, men en ur infrastrukturperspektiv  (dvs gällande material och tjänster) ändamålsenlig definition. Denna definition skiljer sig ändå tills vidare från vad den grupp som definierar sig själva som digitalhumanister forskar i. I Finlands finns både de som fokuserar på metoden och de som studerar den digitala kulturen starkt representerade och det råder ingen konflikt, tvärtom verkar alla anse att det handlar om en rikedom som alla vinner på. Även om data och digitala metoder i dag används på väldigt många områden har just historikerna det senaste året verkligen rusat till och även lyft fram principiella frågor på ett mer allmänt plan.

Tjänsteförrättande professor Mikko Tolonen har varit en drivande kraft och har stått bakom flera seminarier och hackathons, men det finns ett omfattande nätverk av professorer, docenter och andra forskare vid flera universitet och institutioner, bland dem Aalto, Åbo och Tammerfors, som alla varit oumbärliga för framgången. Människor har samarbetat på ett generöst och entusiasmerande sätt och det finns flera projekt i startgroparna som knyter samman nyckelpersoner och organisationer i olika konstellationer. I december ordnades ett endagsseminarium för historiker som fick hashtaggen #digihistFI. Beskrivande för utvecklingen var att dagen blev fullpackad: den rymde 27 presentationer på tio minuter var. Med fanns allt från textigenkänning av gammal handskriven text till 3D-modellering av ljudmiljöerna vid platser för hällristningar, allt från uppslag och kritiska inlägg till färdiga forskningsresultat.

Förutom livlig forskning har vi också i Finland stöd av mycket fina infrastrukturer: Språkbanken och Samhällsvetenskapliga dataarkivet, som båda håller hög internationell nivå och erbjuder värdefulla stödtjänster för forskarna vad gäller informationshantering och tillgängliggörande av data. Dessutom har vi det nationella Initiativet för öppen forskning och vetenskap, som arbetar med en disciplinoberoende ansats vad gäller frågor om data och publicering. Det ger goda möjligheter att vidareutveckla informationsförvaltningen på ett ändamålsenligt sätt.

Länkar i detta inlägg:

Finlands Akademis program för digital humaniora: http://www.aka.fi/sv/forskningspolitisk-verksamhet/akademiprogram/pagaende-program/digihum/

Mikko Tolonen ja Leo Lahti: “Aatehistoria ja digitaalisten aineistojen mahdollisuudet.” Ennen ja nyt 8/2015. http://www.ennenjanyt.net/2015/08/aatehistoria-ja-digitaalisten-aineistojen-mahdollisuudet/

Anna Haverinen ja Jaakko Suominen:  “Koodaamisen ja kirjoittamisen vuoropuhelu? – Mitä on digitaalinen humanistinen tutkimus.”  Ennen ja nyt 2/2015. http://www.ennenjanyt.net/2015/02/koodaamisen-ja-kirjoittamisen-vuoropuhelu-mita-on-digitaalinen-humanistinen-tutkimus/

Kaius Sinnemäki ja Mikko Tolonen: “Digitaaliset ihmistieteet kartalle.” Tieteessä tapahtuu 4/2015. http://ojs.tsv.fi/index.php/tt/article/view/51172/15619

Programmet för #DigiHistFI-dagen och annat aktuellt finns i Mikko Tolonens engelskspråkiga blogg: http://blogs.helsinki.fi/mstolone/

Initiativet för öppen forskning och vetenskap: http://avointiede.fi/ (även sidor på engelska finns: http://openscience.fi/)

Språkbanken: http://www.kielipankki.fi/

Samhällsvetenskapliga dataarkivet http://www.fsd.uta.fi/sv/

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s