Kommer snart: HDV 2.0!

I dagarna har det gått två år sedan vi slutförde den första versionen av Historia i en digital värld (PDF, ca 5 mb). Sedan starten har webbplatsen haft drygt 35 000 besök, och som huvudförfattare har vi (Jessica och Kenneth) haft tillfälle att presentera vårt arbete på olika seminarier i både Sverige (Riksarkivet, Högskolan i Halmstad, Göteborgs universitet) och Finland (Helsingfors universitet). Under dessa år har fältet utvecklats snabbt, inte minst i Finland vilket behandlades i ett inlägg här för några veckor sedan. Det finns alltså helt klart ett behov av en ny version av det vi sinsemellan brukar kalla “HDV”, och nyligen påbörjade vi arbetet med en sådan uppdatering.

Under och efter arbetet med föregående utgåva förde vi många diskussioner om vem boken riktar sig till. Vi har återigen tagit upp den frågan, och eftersom fältet också etablerar sig allt starkare inom universitetsvärlden ser situationen ganska annorlunda ut i dag än för ett par år sedan. Vilka är våra läsare och vad vill vi uppnå?

Trots allt tänker vi oss nog fortfarande en liknande läsarkrets som senast: texterna kan dels fungera som introduktion i ämnet för studenter i särskilt historia och digital humaniora, men också som ett diskussionsinlägg riktat till aktiva forskare och andra med intresse av dessa frågor. Vi vill peka på saker som vi tycker är viktiga att beakta då man sysslar med digital humaniora och sätta in utvecklingen i ett längre historiskt perspektiv. Det handlar om frågor kring källkritik och behandling av digitaliserade och digitalbaserade material, om hur de digitala metoderna skiljer sig från traditionella metoder och hur de nya metoderna förhåller sig till de gamla, och om hur man i dag kan arbeta och kommunicera sin kunskap i en digital miljö.

I dag behöver man kanske inte längre argumentera lika mycket för att digitaliseringen av vår kultur och den humanistiska forskningen är faktum som vi alla behöver ta ställning till. Ingendera av oss har under de senaste åren själva aktivt bedrivit akademisk forskning med en digital ansats, men det är ändå en utveckling som vi har följt nära under lång tid. Av båda dessa skäl känns det som att det i dag finns mer principiella och allmänna frågor vi vill lyfta fram, snarare än att i detalj gå in på praktiken i olika digitala metoder. Vår tanke är ändå att också i den nya versionen låta aktiva forskare presentera och diskutera mer tekniska aspekter. Vi hoppas därför återigen på bidrag, uppdateringar och kommentarer av våra kolleger.

I grova drag kommer den uppdaterade versionen av HDV att ha samma grundstruktur som den föregående, men vi kommer att försöka renodla dispositionen och göra den tydligare så att det blir färre upprepningar och glapp mellan olika delar. I princip hoppas vi kunna publicera ett kapitel i månaden från mars till december (bortsett från juli då vi tar paus), vilket betyder ett nytt avsnitt eller fördjupning nästan varje vecka. Texterna läggs ut på respektive kapitels sida allt eftersom de blir färdiga, och när ett kapitel är komplett meddelar vi det med ett inlägg här på sajten.

Genom åren har vi fått ett antal kommentarer på både enskilda avsnitt och HDV som helhet, men såhär i början av uppdateringsarbetet är det särskilt välkommet med konstruktiv kritik och synpunkter som kan hjälpa oss att göra den nya versionen ännu bättre. Vi är också tacksamma för alla tips om bra DH-litteratur, digitala verktyg och resurser som vi kan eller borde uppmärksamma i HDV 2.0. Lämna gärna sådana kommentarer och förslag via formuläret nedan, epost eller Twitter (kontaktuppgifter finns här)!

Under arbetet med den nya versionen kommer vi också att ha mer reguljära blogginlägg på webbplatsen då och då, främst i form av korta hänvisningar till dagsaktuella diskussioner och intressanta länkar till nya projekt eller materialsamlingar. Det tänker vi börja med redan nu, genom att tipsa om den nyligen publicerade introduktionen till ”digital history” (PDF, 143 kb) av Anna Nilsson Hammar i tidskriften Scandia. Den är på engelska och är tänkt som en allmän orientering, men i någon mening är den skriven utifrån en svensk eller nordisk horisont. Som sådan är den något vi alldeles för länge har saknat: en kort men initierad översikt av fältet digital historia och några av dess centrala frågor, skriven för historiker (och andra) som är intresserade av ämnet utan att veta så mycket om det. Hammars artikel är därför en välkommen resurs och kommer utan tvekan att bli en viktig referenspunkt i vårt arbete med den uppdaterade versionen av Historia i en digital värld.

Text: Forskarens handbok för öppen forskning

Den digitala miljön ställer nya krav på hantering av forskningsmaterial och dokumentation av metoder. Kraven på möjlighet till validering av resultat då det gäller digital forskning är något som måste tas på allvar också inom humaniora, och det är ett ämne vi kommer att återkomma till här. 

I och med internet, webb och sociala medier har vi också möjlighet att bedriva forskning på nya sätt. Öppenheten är ett av dem. Som en liten extra bonus publicerar vi därför idag som pdf och i html-format en översatt och något förkortad version av Forskarens handbok för öppen forskning. Originaltexten är producerad kollektivt inom det finska kultur- och undervisningsministeriets initiativ för öppen forskning och vetenskap

I handboken behandlas frågor om bl a upphovsrätt, öppen forskningsdata och planering av hanteringen av forskningsdata (Data Management Planning, DMP) samt användningen av sociala medier. I varje kapitel finns också checklistor för forskaren för olika skeden av forskningsprocessen.

Tankar kring den snabba utvecklingen i Finland år 2015

Etableringen av digital humaniora har framskridit med raska steg i Finland förra året, inte minst tack vare att stora finansiärer rätt målmedvetet har gått in för att stödja denna typ av forskning samtidigt som landets största universitet beslutat sig för att prioritera både forskning och utbildning inom området. Dessutom har också enskilda forskare och forskargrupper aktivt ökat sin kompetens, nätverkat och forskat. Milena Žic Fuchs, som under många år fungerat som extern sakkunnig, beskrev på ett seminarium i höstas utvecklingen som häpnadsväckande och fantastisk.

Som sig bör i ett dylikt läge, pågår också diskussionerna om definitioner och begrepp livliga. Finlands Akademi lanserade begreppet ”digital humanvetenskap” för att täcka vad som ofta implicit finns med i det engelska Digital Humanities – dvs Social Sciences. På engelska finns också ett mindre använt begrepp Human Sciences, för att definiera denna typ av forskning, som handlar om människans beteende, samhälle och kultur. Egentligen kunde man kanske fråga sig på vilket sätt den skiljer sig från de ”mjuka vetenskaperna”?

På finska utkom två, tre artiklar där historia och digital humaniora diskuterades mera ingående, dels av Mikko Tolonen, Kaius Sinnemäki och Leo Lahti, dels av Anna Haverinen och Jaakko Suominen. I den senare framställs området som ett fyrfält med två axlar: på den ena det digitala som metod/verktyg vs forskningsobjekt och på den andra det empiriska och metodutvecklandet vs det hermeneutiska.

Enligt dekanen vid Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet Arto Mustajoki, själv språkforskare och kunnig på området, kunde man i humanvetenskaperna inkludera förutom humaniora även samhällsvetenskaper, beteendevetenskaper, teologi och juridik. Om man förutom dessa vill inkludera även konst och ekonomi och de delar av t ex teknikutveckling som direkt har att göra med människors beteende och kulturella aspekter, kan man åstadkomma en mycket bred, men en ur infrastrukturperspektiv  (dvs gällande material och tjänster) ändamålsenlig definition. Denna definition skiljer sig ändå tills vidare från vad den grupp som definierar sig själva som digitalhumanister forskar i. I Finlands finns både de som fokuserar på metoden och de som studerar den digitala kulturen starkt representerade och det råder ingen konflikt, tvärtom verkar alla anse att det handlar om en rikedom som alla vinner på. Även om data och digitala metoder i dag används på väldigt många områden har just historikerna det senaste året verkligen rusat till och även lyft fram principiella frågor på ett mer allmänt plan.

Tjänsteförrättande professor Mikko Tolonen har varit en drivande kraft och har stått bakom flera seminarier och hackathons, men det finns ett omfattande nätverk av professorer, docenter och andra forskare vid flera universitet och institutioner, bland dem Aalto, Åbo och Tammerfors, som alla varit oumbärliga för framgången. Människor har samarbetat på ett generöst och entusiasmerande sätt och det finns flera projekt i startgroparna som knyter samman nyckelpersoner och organisationer i olika konstellationer. I december ordnades ett endagsseminarium för historiker som fick hashtaggen #digihistFI. Beskrivande för utvecklingen var att dagen blev fullpackad: den rymde 27 presentationer på tio minuter var. Med fanns allt från textigenkänning av gammal handskriven text till 3D-modellering av ljudmiljöerna vid platser för hällristningar, allt från uppslag och kritiska inlägg till färdiga forskningsresultat.

Förutom livlig forskning har vi också i Finland stöd av mycket fina infrastrukturer: Språkbanken och Samhällsvetenskapliga dataarkivet, som båda håller hög internationell nivå och erbjuder värdefulla stödtjänster för forskarna vad gäller informationshantering och tillgängliggörande av data. Dessutom har vi det nationella Initiativet för öppen forskning och vetenskap, som arbetar med en disciplinoberoende ansats vad gäller frågor om data och publicering. Det ger goda möjligheter att vidareutveckla informationsförvaltningen på ett ändamålsenligt sätt.

Länkar i detta inlägg:

Finlands Akademis program för digital humaniora: http://www.aka.fi/sv/forskningspolitisk-verksamhet/akademiprogram/pagaende-program/digihum/

Mikko Tolonen ja Leo Lahti: “Aatehistoria ja digitaalisten aineistojen mahdollisuudet.” Ennen ja nyt 8/2015. http://www.ennenjanyt.net/2015/08/aatehistoria-ja-digitaalisten-aineistojen-mahdollisuudet/

Anna Haverinen ja Jaakko Suominen:  “Koodaamisen ja kirjoittamisen vuoropuhelu? – Mitä on digitaalinen humanistinen tutkimus.”  Ennen ja nyt 2/2015. http://www.ennenjanyt.net/2015/02/koodaamisen-ja-kirjoittamisen-vuoropuhelu-mita-on-digitaalinen-humanistinen-tutkimus/

Kaius Sinnemäki ja Mikko Tolonen: “Digitaaliset ihmistieteet kartalle.” Tieteessä tapahtuu 4/2015. http://ojs.tsv.fi/index.php/tt/article/view/51172/15619

Programmet för #DigiHistFI-dagen och annat aktuellt finns i Mikko Tolonens engelskspråkiga blogg: http://blogs.helsinki.fi/mstolone/

Initiativet för öppen forskning och vetenskap: http://avointiede.fi/ (även sidor på engelska finns: http://openscience.fi/)

Språkbanken: http://www.kielipankki.fi/

Samhällsvetenskapliga dataarkivet http://www.fsd.uta.fi/sv/

 

Fördjupning: Några rader om ”kulturarvets masterdata”

Som vi tidigare utlovat kommer det fortsätta dyka upp nytt material här på sajten även under våren och sommaren. Idag är vi därför mycket glada över att kunna publicera en fördjupning om ”kulturarvets masterdata” av Henrik Summanen, som ursprungligen skrev texten som ett inlägg på sin blogg Media för museer. Fördjupningen diskuterar frågor om så kallade auktoriteter eller masterdata och möjligheterna att länka ihop dessa genom de digitala nätverk internet öppnar upp. Kommentarer är, som alltid, mycket välkomna!

Uppdatering: version 1.0.1 som PDF

Efter ett påpekande från Yrsa Neuman (tack Yrsa!) har vi idag förtydligat innebörden av begreppet ”gold OA” i avsnittet ”Open access i teori och praktik” (se första stycket under rubriken ”Modeller för open access”). Med anledning av det har vi samtidigt uppdaterat PDF-utgåvan till version 1.0.1, vilken kan laddas ner här (drygt 5 Mb). I filen återfinns det ändrade stycket på s. 202.

Vi passar också på att påminna om, att vi välkomnar konstruktiv kritik i form av frågor, kommentarer och förslag inför det revideringsarbete som väntar under sommaren och hösten. Läs mer om hur du kan bidra till att göra Historia i en digital värld bättre på denna sida. Tack för dina synpunkter!